Jag bor i en lgh på 43m2, 43m2 omringad av bara mig själv. Jag har en möbel (om man nu kan kalla det möbel) en lånad madrass med lånade (skänkta) sängkläder. Dom är blå.
Jag har ingen spis, inget kylskåp, ingen frys, ingen tvättmaskin, ingen diskmaskin, inget matbord, ingen soffa, jag har en nedpackad tv, jag har min madrass och jag har min dator. Behöver man så mkt mer?
Ja, en pojkvän då men han finns på distans. Det är som med hämt-pizza ringer man så kommer han, eller oxå kör han fel.


Jag unnade mig en kebab igår för 49 kr, det känndes, men när jag hade gått en bit så kom jag på att den faktiskt var gratis för jag glömde betala för den och han glömde ta betalt för den. Jäkla idiot, nu kan jag ju aldrig gå tillbaka dit, vart ska jag nu köpa billig kebab???

Det är inte synd om mig, jag har det bra. På mitt bankonto visar siffrorna att jag kan betala min hyra utan stress, jag kan köpa mig en kyl och en spis om jag vill. Men jag säger som Lasse "Jag har valt att för en tid få leva så". Det är som ett litet experiement! Så har jag kommit underfunn med en väldigt smart lösning men jag vet inte om jag vill dela med mig av den än..